Som den sociala varelsen jag är så har jag länge varit lite avundsjuk på bloggare och på deras träffar, lite samma med att jag egentligen inte varit med i någon förening, innan jag blev med i Florakören alltså. Att lära känna andra människor inom ett visst intresse, såsom körmusik eller bloggande, där vi som personer ändå är så väldigt olika, tycker jag är intressant och ett bra sätt att träffa nya människor.
Därför blev jag extra glad när jag såg att det ordnades en liten bloggträff för vi som bloggar här i Åbo, speciellt då jag som ny bloggare inte känner andra bloggare typ alls. Bloggträffen ordnades vid kafé Tiirikkala (Länk), som jag inte varit till förut. Kaféet var jättemysigt med underbar design. Det enda problemet vi hade var väl att det blev fort varmt där på övre våningen. Jag köpte en intressant glutenfri avokado-lingon-raw-cake som var jättemumsig! Vi presenterade oss för varandra, vem vi var och vad vi bloggade om och liknande. Det var en härligt spenderad eftermiddag, speciellt då jag lärde känna nya härliga människor.
Då det var slut gick jag och en av bloggarna som bor lite åt samma håll hemåt. Då vi gick förbi en busshållsplats ursäktade sin en äldre dam på finsk och frågade (på finska) om hon skulle kunna få någon euro till en bussbiljett. Hon visade upp typ 1,70€ som hon hade i handen, och en bussbiljett kostar 3€ här, så jag tog fram min plånbok och gav henne en 2€. Bloggaren som jag gick med så är från Sverige och kan inte finska, så jag förklarade vad damen (enligt vad jag trodde) sa. Då märke också damen att vi talade svenska, så hon sa "Kiitos, hyvää viikonloppuna" (eller hur det nu stavas), och frågade mig (på finska) vad det heter på svenska, så jag sa: "Trevligt veckoslut" eller "Trevlig helg".
Det är gånger som denna som gör mig glad att jag kan lite finska, för ifall ingen av oss skulle fattat vad hon smått sakta sade på finska, så skulle vi säkert bara skyndat oss förbi. Ändå är jag lite sorgsen över att jag inte kan mera finska än vad jag kan, men det finns alltid på min prioritylista att lära mig mera finska, för jag vill ju ändå bo och jobba här i Finland, och fast jag vill tillbaka till Österbotten är nog en bra finska nästan ett måste där också, ifall man vill ha ett bra jobb. Jag köpte i vintras för första gången en bok på finska, som jag redan har på svenska och läst två gånger, som jag hoppas att jag har läst ut innan årets slut. Det finns inga andra genvägar till att lära sig ett språk förutom att öva, läsa och prata, så kom igen nu Jasmine, du klarar det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar