Söpöhunden Molly och egendomliga vattensköldpaddan Selma + gulliga Mirre...

Husdjur är härliga. De minskar ensamheten och kan skapa enorm glädje, irritation och skratt så länge man får ha dem hos sig. Med "alla" våra husdjur som jag och fästmannen har/ är med och tar hand om, så blir det 6 stycken; en vattensköldpadda (som vi har i Åbo), hunden Molly och katten Russin (som är fästmannens) och tre katter, Mirre, Speedy och Stacy (som är mina/mammas katter). 

Katterna är ganska självständiga varelser och våra föräldrar lägger upp bilder på dem lite nu som då (om vi inte själva gör det) så därför tänker jag ägna detta inlägg åt lilla Molly och den ännu mindre Selma.

Det här är Selma. Selma är 34 år gammal. Hon bor i Åbo och under sommaren och julen i Bergö. Hon har en syster som heter Telma som flyttade förra sommaren till Södra Österbotten. Hon har ett litet hack i näsan som hon fått av Telma, så när hon kommer upp till ytan för att ta luft ger hon ifrån sig ett litet visslande ljud (hon är alltså bättre på att vissla än vad jag är, haha).

Selma och Telma bodde förut i Högstadiet i Petalax, men när de skulle renovera det då fästmannen gick i skolan där så kunde de inte behålla dem, så de frågade ifall någon skulle kunna ta dem. Annars skulle de tvingas avliva dem. Så fästmannen, djurvän som han är, ringde till sin mamma och frågade om de kunde ta två sköldpaddor och på den vägen gick det. Så de skulle inte ha funnits ifall han inte skulle velat ta hand om dem.

Sedan dess har de levt helt mysiga liv tillsammans med varandra, men efter 30 år tillsammans så började de bråka när vi flyttade till Åbo, då de också fick ett större akvarium, så därför tvingades Telma flytta; så nu har vi bara Selma hos oss.

Selma brukar få komma ut och "torka av sig" lite nu och då. Hon tycker om uppmärksamhet när hon är i akvariet, plaskar så att alla våra kläder som är på tork bredvid blir blöta igen, men ute så fräser hon nog om man kommer för nära, haha. Mest söker hon sig till hörn och väggar och ibland somnar hon i någon konstigt ställning bredvid en vägg i någon timme eller två.

Förra sommaren fick Selma också strosa runt på den stora gräsmattan i Bergö. Kanske folk tror att sköldpaddor är långsamma, men det är nog en lögn, för i alla fall Selma rusar nog iväg när ingen ser henne. Fort går det också!

Sedan har vi dvärgschnauzern Molly som är 11 år nu. Hon är nog den gulligaste hunden jag träffat och hon är jätte vältränad och äventyrlig. Jag var faktiskt rädd för hundar och speciellt stora hundar ända tills jag träffade sambon och Molly. Men Molly är så god och snäll, man kan inte vara rädd för henne. Men hon är nog också en bestämd liten hund, speciellt runt barn.

Molly ska alltid ha en gurkbit eller två när man hackar sallad och även tallrikarna vill hon slicka av när vi ätit färdigt. En smakbit av frukostbrödet, eftermiddagsbullen och kvällskakan ska hon också ha och även ett litet hundgodis till kvällskaffet är ett måste.

Det är härligt att ha stor gård och hund på Bergö, speciellt om hunden är vältränad. Molly går runt helt för sig själv på gården och i granngården. Hon har bara koppel på när vi är ute och promenerar, men annars sköter hon sin dagliga motion själv genom att strosa runt där ute. Ibland har hon varit till grannens gård och grävt i fisksoporna och då luktar hon inte speciellt gott..

När hon inte ligger i skuggan under båten som här ovanför så har hon sin egen plats på soffan i vardagsrummet och även sin egen plats i sängen på vinden. Ifall jag och sambon är borta (när vi är i Åbo) så brukar hon också ligga i hans/vår säng.

Molly är inte rädd för frisk fart och fläkt. Hon både följer med i båten när vi/de ska ut till villan och hon gillar även att sticka ut huvudet genom fönsterrutan på bilen ifall vi ska någon kort väg runt Bergö; handla eller köpa glass till kiosken som exempel. På villan hjälper hon sambons pappa att fiska och brukar alltid få en fisk att leka med som belöning.

Men min favorit är nog ändå vår mammakatt Mirre, som jag/vi hämtade när jag gick i femman eller sexan. Hon är en helt vanlig bondkatt med hon har så fina färger, vit med svarta och bruna fläckar ^_^ Kanske hon börjar vara 9 år nu (?). Mirre är som en vis äldre mamma med klass och hon jagar fortfarande möss åt Speedy och Stacy, haha. Idag när jag satt ute på en stol bredvid ingången till vårt hus dyker hon plötsligt upp med ett möss i munnen och Speedy tar det direkt och börjar leka med det... Suck. Det finns inte brist på möss här heller när det finns så många skjul i närheten, så det lever hon länge på.

Mirre är också finurlig på det sättet att hon helt avgudar sambon sedan första dagen de sågs och hon blir helt galen runtom honom och ska alltid upp i famnen eller vara med på allt när han är i närheten, haha.

Själv önskar jag mig egna höns senare i livet och gärna en egen hund eller två, men skulle nog bli lite trångt med alla djur i Åbo så det får vänta tills vi flyttar.