Påväg hem till Österbotten i fredags diskuterade jag och fästmannen om "mål i livet". Vi är väldigt lika på många punkter. Båda vill helst flytta tillbaka till Österbotten, skaffa ett eget hus, skaffa höns, hund och barn och så vidare. Som personer däremot, och när det handlar om våra personligheter och egenskaper, skulle jag mera säga att vi är som yin och yan. Otroligt olika. Han är som en stadig klippa, pålitlig och rationell, jag vet typ alltid var jag har honom. Jag är sen den flygande fågeln, som älskar att upptäcka nya saker och oftast brinner för det jag tror på. Engagerar mig i allt och alla. Vi kompletterar varandra ganska bra, vi är hela paketet kan man säga, haha, och oftast så betyder det att det alltid är någonting spännande på gång för oss, för att vi är så olika, men ibland (ganska ofta) såklart så krockar det lite.
Han bryr sig om sina nära och kära. Han är en äkta djurvän då det kommer till sina husdjur och även andras husdjur, såsom våra katter vid mammas, speciellt kattmamman blir helt crazy då hon ser honom. Han vill gärna undvika konflikter, försöker vara alla till lags och gott så. Men jag vill så mycket mera, jag vill bry mig om alla människor på jorden, även de jag inte känner eller någonsin kommer att känna. Vi kände att vi var väldigt olika på den punkten, men vi försöker alltid acceptera varandras olikheter. Sedan diskuterade vi andra saker, men jag kunde ändå inte riktigt släppa allt jag tagit upp om hur jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv. Jag brukar inte tänka på det så ofta, men nu när ändå gjort det så tänkte jag att jag lika gärna kan reflektera över det i ett blogginlägg också.
Jag vill göra val i livet som kan förbättra livssituationen för andra. Mina mål i livet är att kunna vara det person jag vill vara och kunna leva en hållbar livsstil som inte trycker ner andra människor. Jag skulle vilja kunna handla kläder som är gjorda av människor med lön som de kan leva av, inte 3 dollar per dag, som jag skrivit om i ett tidigare inlägg (Länk: Här). De flesta klädkedjor idag (H&M, GinaTricot, Cubus mm) kanske försöker bli mera hållbara, men de har långa vägar att gå. Fortfarande så är kvaliteten långt ifrån vad jag själv anser vara hållbart. Slit-och-släng-kulturen har existerat länge nog.
Jag vill också kunna handla möbler där arbetarna inte jobbar för svältlön eller utsätts för giftiga gaser och där trämaterialet inte är gjort av nedhuggen regnskog. Tänker jag och andra som handlar på t.ex. IKEA eller andra billiga möbelaffärer varför de kan sälja allt så billigt? För att de tänjer på andra ställen, såsom på arbetarnas säkerhet och rätt till en duglig lön.
Sedan vill jag att min matkorg ska vara ekologisk och inte stöda besprutning och pumpning av konstiga kemikalier i min mat. Jaa, även den röda färgen från rödbetor är ett E-ämne, men det betyder inte att inga E-ämnen skulle vara farliga, tvärtom så finns det många E-ämnen idag som man borde se upp med, t.ex. sötningsmedel, som jag själv känner att jag stöder när jag handlar Coca Cola Zero eller tuggummi som sägs vara 100% Xylitol, men som också innehåller E414, E422, E903, E901, E904, E141 och E 131. Sju stycken olika E-ämnen i en liten tuggummipåse. Suck. Varför ska det vara så svårt att äta mat utan konstiga ämnen?
Jag vill tro på "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något". Jag vill inte vara en passiv varelse som tror att min åsikt eller mina val i livet inte gör någonting. Då skulle det inte finnas någon point att leva enligt mig. Jag vill ändå inte vara den som får andra att känna sig hemska genom att säga åt alla andra att de val de gör är fel. Jag vill hellre "leva som jag lär", så att andra ska bli inspirerade och själva vilja söka en förändring inom sig själv. Inte kan man tvinga andra människor att leva på ett speciellt sätt, men genom att skriva om mina tankar och genom att diskutera med andra så kanske någon öppnar ögonen och tänker "Hey, det ligger ju faktiskt i någonting du säger".
Jag blir nog aldrig någon aktivist, men att vara tyst hör inte till min personlighet. Jag har aldrig tyckt om orättvisor och efter att jag gick ut höstadiet med år av utanförskap och ensamhet så bestämde jag mig för att aldrig vara tyst mera och följa den finländska "stick inte ut och gör dig inte märkvärdig på något sätt"-mentaliteten. Jag har slutat vara rädd för vad okänt folk ska tycka och jag är faktiskt riktigt glad för den person jag är idag. Jag vill kunna leva mitt liv och se tillbaka på det och tänka att "Kanske jag inte stoppade världen fattigdom eller skapade fred på jorden, men jag var ändå med och kämpade för en bättre värld på mitt sätt. Jag strävade till en hållbar livsstil och deltog aktivt till att lära mig och öppna mina ögon för de möjligheter vi som individer har och kan göra. Varje. Dag." Jag kommer att stöta på motgångar och oförståelse, misslyckas och falla, men jag kommer aldrig att ge upp.
Det kanske låter löjligt för någon, t.ex. min fästman tyckte det var lite överdrivet, men ingen kan ta ifrån mig min tro på hur mycket vi som individer kan åstadkomma tillsammans. Tillsammans är vi starka. Och jag vill vara med och påverka, jag vill vara eldsjälen som kämpar för det jag tror på! Jag vill vara med och göra världen en bättre plats.
Det är mitt mål i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar