I tonåren var jag väldigt ofta inne på hemsidan: decibel.fi, som är Österbottens ungdomsportal. Jag tyckte de alltid hade så bra saker att säga där och lusläste oftast inläggen/artiklarna en efter en om allt hur man får ett bra självförtroende till vilka saker man ska tänka på när man börjar studera och flyttar till en egen lägenhet.
Som många vet så är jag ganska impulsiv av mig och låter många gånger mina tankar flyga iväg, så inatt av alla gånger kom jag på att gå in på sidan igen efter typ två års mellanrum och kommer in på kroppskomplex. Jag har själv under större delen av mitt liv haft komplex för en sak: mina tänder...
Jag har tyckt att jag ser ut som en hamster och avundas alla som haft raka och fina vita tänder. Jag ville helst inte under en tid alls le och visa tänderna, men eftersom jag är en så glad typ visade jag nästan alltid tänderna för det, men blev alltid väldigt missnöjd över hur ful jag såg ut, för att tänderna aldrig var som jag ville ha dem. Men efter en tid tyckte jag själv att det fick vara nog, varför skulle jag bry mig?! Jag kom själv på varför jag ville acceptera mina "icke-perfekta" tänder, men orsakerna var t.ex. de samma som de räknat upp på decibel.fi:s sida (decibel.fi Hur bli av med komplex del 1).
Några småplock från deras fint formulerade texter:
- Komplex leder bara till negativa saker.
- Oftast till en massa dagligen jobbiga tankar som hindrar en från att leva ett normalt liv.
- Komplex sitter mellan öronen, inte runt midjan, i näsan osv.
- De flesta komplex är hjärnspöken.
- Komplex är att skämmas för något som folk knappt märker
- ALLA har komplex
- Akta vad komplexet gör med ditt kroppsspråk
Mina egna kommentarer till de fem punkterna jag plockat ur från deras hemsida:
1. och 5. Att ha komplex över mina tänder hindrade bara mig från att vara den superglada personen jag egentligen är. Att inte vilja le och visa mina tänder ledde för mig att jag blev nästan som en motsatt person av mig själv vilket var extremt jobbigt. Att hela tiden tänka på sitt/sina komplex märks till slut också utifrån, det syns om man är osäker med någonting över sin kropp.
2. och 3. Jag var faktiskt rädd för att min fästman skulle tycka att mina tänder är jättefula, men då jag brukar fråga honom nu som då säger han alltid att han tycker att de är gulliga och att de passar mig. (<3) Både jag och han kan ju som sagt acceptera att de inte ser ut som tandkrämsreklamerna, men att de ändå är tillräckligt fina och speciellt väldigt personliga... och gulliga tydligen.
4. Jag har nog inte träffat en enda person som sagt att de inte har haft komplex över någonting ifall det blivit tal om kroppskomplex. Det är en helt naturlig sak att vi är alla individuella varelser som ser olika ut, och bra så... nej förresten, bäst så! Vi är inga massproducerade Barbiedockor och det vill jag i alla fall inte att vi ska bli heller.
Genom att lära mig att strunta i att tänka vad folk tycker och tänker om mina tänder så har det gjort mig till en mycket öppnare och lättsammare person. Och nu kan jag t.o.m. själv säga i ett fotografi: haha, titta på mina tänder, jag ser ut som en liten hamster.
Mitt eget roande för att få bort mitt komplex är via Photo Booth som finns i alla fall i alla apple-produkter. Bara att trycka på: alien-ansikte, fisköga eller liknande, ta foton och skratta loss en hel kväll på hur urdum man ser ut.
Tänkte bjuda på några fina Photo Booth jag tog just:
Och jaa, det är tillåtet att skratta åt mina fina grimaser!
Jag brukar fundera på om jag skulle ta den möjligheten att byta ut mina tänder mot ett par raka och fina, vita tänder om jag kunde... och svaret idag är ett absolut NEJ. De är en del av mig och jag hoppas att de alltid kommer att få vara det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar